Hur ska Sverige klara upprustningen av försvaret?

Den nation som inte har en egen krigsmakt får förr eller senare någon annans, vilket kommer att bekräftas i samma stund som riksdagen röstar för DCA-avtalet längre fram i vår. Ett bättre alternativ hade varit att Sverige byggde upp ett starkt invasionsförsvar som bygger på allmän värnplikt och att Sverige inte bidrar till att provocera vår stora granne i öst.

Ett medlemskap i Nato är på intet sätt någon garanti för att hjälp kan garanteras i ett scenario där Sverige angrips militärt, inte minst med tanke på Donald Trumps utspel om vad som kommer ske i ett läge där han vinner valet i november.

Det är därför helt rimligt att Sverige, med tanke på det globala stormaktspel som nu pågår i världen, återskapar en armé som med trovärdighet kan försvara landets territorium. Under kalla kriget kunde landet mobilisera 800 000 man. Hur stor en armé behöver vara idag för att avskräcka en eventuell angripare från att invadera Sverige och vilka vapensystem som erfordras är en fråga som våra militära experter har att fundera över.

Försvarspolitikens huvudsyfte borde dock vara att hålla hoten mot landet på en så låg nivå som möjligt, inte minst så länge förmågan att försvara Sverige är begränsad. Därför bör Sveriges säkerhetspolitik syfta till att inte delta i konflikter mellan stormakter och får således inte öppna upp för ökade konflikter på svenskt territorium på det sätt som DCA (Defence Coperation agreement, försvarsavtalet med USA nu möjliggör. DCA avtalet syftar till att ge USA möjlighet att utnyttja svenskt territorium för de operationer som den amerikanska militären anser nödvändiga, utifrån ett amerikanskt militärt intresse.

Sverige har som enda land i Norden dessutom valt att inte säga nej till kärnvapen. Därmed kommer vi också bli det första landet i Norden i vilket USA kan placera ut sina taktiska kärnvapen. DCA avtalet ger USA full rätt att disponera 17 militäranläggningar och övningsområden med rätt att disponera hamnar, flygbaser, flottbaser, armébaser och transportsystem samt rätt att lagra vapen. Det är ingen långsökt tanke att Sverige blir ett prioriterat mål för en rysk aggression.

Det finns idag åtskilliga Natoländer som valt att inte blanda sig i Ukrainakriget som i slutändan är en konflikt mellan USA och Ryssland. Med DCA avtalet blir det i det närmaste omöjligt för Sverige att stå utanför en konflikt mellan de två stormakterna.

På många områden är Sverige idag oerhört sårbart. Vårt samhälle är också fredsskadat. Till följd därav har naiva och blint teknikvänliga politiska beslut fattats. Det svenska civil- och totalförsvaret riskerar att braka ihop om en fiende med kraft inriktar sig på digitalt sabotage. Cyberattacker, som lamslår verksamheter, sker redan idag mot kommuner, livsmedelskedjor, apotek m fl. Elektrifieringen och digitaliseringen har tillåtits överskugga samhällets behov av hållbarhet. Den s k gröna omställningen, med långt driven elektrifiering, riskerar att göra landet om möjligt ännu mer sårbart.

Sverige måste därför kraftigt öka sin självförsörjningsgrad vilket kommer att kräva en helt annan landsbygds politik än den vi har idag. Upprustning av energisystem, infrastruktur och skyddsrum måste ske skyndsamt. Beredskapslager av olika slag måste byggas upp. Alternativa lösningar som kan täcka upp i ett läge där de digitala systemen slås ut måste också finnas liksom ett robust betalsystem med kontanthantering. Listan kan göras hur lång som helst. Frågan är hur allt detta kan finansieras?

Sveriges väl och ve måste nu sättas först. Varför inte snabbt frigöra resurser genom att fokusera på en översyn av Sveriges 458 statliga myndigheter? Åtskilliga myndigheter kan med säkerhet avvecklas och därmed spara skattepengar och engagemang. Lägg därtill en total översyn av offentlig skattefinansierad verksamhet inom stat, kommuner och regioner. Varje tjänst som inte är kopplad till den aktuella kärnverksamheten bör ifrågasättas. All onödig byråkrati måste bort. Alla de miljarder som idag satsas på den meningslösa och skadliga jakten på koldioxid och allt slöseri runt det flummiga begreppet ”grön omställning” bör upphöra. Vad gäller klimatet och hur Sverige bäst kan bidra bör utgångspunkt vara det vetenskapliga underlaget från IPCC och arbetsgrupp 1, dvs. den fysikaliska vetenskapen, inte medias och politikens feltolkningar och gissningar kring vad som faktiskt står i detta vetenskapliga underlag.

Sida-biståndet och biståndet till diverse mer eller mindre korrupta FN-organ bör drastiskt kunna minskas, liksom miljardutbetalningarna till Proxy kriget i Ukraina. Detta bör omedelbart upphöra, inte minst för att spara oskyldiga soldaters liv. Ingen tycks följa upp vart alla miljarderna som Sverige ger till Ukraina tar vägen i ett av världens mest korrupta länder. Sverige bör också planera för att ta tillbaka sitt självbestämmande och på sikt lämna EU och bilda allianser med bland annat de nordiska länderna.

Det krigshot som Sverige självsvåldigt har dragit på oss kräver en knivskarp prioritering av skattemedel.