Interpellationsdebatt med försvarsminister Pål Jonson om DCA-avtalet

Den samlade bedömningen av hoten mot Sveriges säkerhet som genomfördes i utredningar av FOI, MUST och FRA, efter Rysslands invasion av östra Ukraina våren 2022, kom entydigt fram till att det inte förelåg något militärt hot mot Sverige.

Sedan dess har regeringens agerande med vapenleveranser, DCA-avtal och Nato-medlemskap ökat krigshotet så till den milda grad att ÖB nu deklarerat att krig på svenskt territorium är fullt möjligt och att det är dags för svenska folket att ta i lite. Det försämrade säkerhetsläget verkar inte påverka viljan att provocera vår stora granne i öst. Tanken leds närmast till musen som röt.

Försvarsminister Pål Jonson hävdar i dagens interpellationsdebatt att DCA-avtalet snarare kommer att öka Sveriges säkerhet och skapa förutsättningar för amerikansk militärt stöd om säkerhetsläget så kräver. Därmed kommer detta avtal, enligt honom, få stor betydelse för Sveriges säkerhet. Kanske är logiken enligt Pål Jonson att den som bidrar till att kraftigt försämra säkerhetsläget också måste hitta en plan för att hantera konsekvenserna. Det är här DCA-avtalet kommer in.

Frågan är då om Pål Jonson har ägnat en tanke åt vad som egentligen hände när den strategiskt viktiga gastillförseln till Tyskland sprängdes? Att spränga Tysklands livsviktiga gastillförsel är givetvis en krigshandling mot det tyska folket. Vad gjorde USA och Nato och de amerikanska trupperna som är stationerade i Tyskland för att skydda det tyska folket och Tysklands säkerhet? De gjorde ingenting. Pål Jonson borde därför fundera på vilken svensk central infrastruktur som USA kan komma att eliminera i sitt krig mot Ryssland. Det är svårt att idag dra någon annan slutsats än att det var amerikanarna och deras lojala samarbetspartners sprängde gasledningen.

DCA avtalet stärker inte Sveriges säkerhet. Om riksdagen godtar detta avtal så begår Sverige säkerhetspolitisk harakiri. Avtalet syftar till att tillgodose USA:s militära intressen vilket framgår tydligt av skrivningarna i avtalet. Det står ingenting om vad USA ska göra för oss.

Sven Hirdman, f.d. svensk ambassadör i Ryssland, säger i en intervju med Swebbtv att DCA avtalet är förödmjukande för Sverige. USA ska redovisa vad man har för avsikt att föra in på baserna men Sverige har ingen möjlighet eller rätt att kontrollera detta.

Det är vilseledande att tala om att Sverige har kvar sin suveränitet när

amerikanska styrkor och deras anhöriga ska få obehindrad tillgång till en lång rad militära anläggningar. Där ges USA rätten att göra vad de vill - kanske förbereda för ett krig - som vi egentligen inte vill vara delaktiga i - på vårt territorium - som vi inte längre kontrollerar.

Genom DCA avtalet ger Sverige upp den militära kontrollen till en nation som vi definitivt inte har kontroll över och som kan utföra åtgärder som dom – inte vi - finner nödvändiga. Ett suveränt land borde snarare behålla kontrollen över sitt territorium. Frågan är vad Sverige får tillbaka? Militär hjälp svarar försvarsministern.

Problemet är att Sverige inte är i kontroll av den hjälpen.

Ukraina har fått erfara att man inte är i kontroll av utlovad hjälp från USA - som man vilseleddes att tro när man valde att inte fullfölja fredsöverenskommelsenmed Ryssland i mars 2022. USA lovade att stötta hela vägen om man bara fortsatte att kriga. Då skulle stödet komma men så har det inte fungerat och idag är Ukraina chanslösa där soldater dör i tusental vid fronten varje dag.

DCA avtalet gör USA:s konflikt med Ryssland till vår där Sverige kommer att dras in i ett eventuellt krig mellan USA och Ryssland. Ryssland får 17 nya anledningar att angripa Sverige. För visst är det självklart att denna militära uppladdning kommer att leda till ökade försvarssatsningar från rysk sida - som leder till ökade spänningar och krigshot i vårt närområde. Sverige riskerar att bli ett slagfält vid en upptrappad konflikt med Ryssland.

USA får kontroll främst över flygbaser med en stark tendens åt norra Sverige. Det är enorma områden som USA vill ha som uppmarschområde mot nordvästra Ryssland. Vidsel är till exempel 5 gånger Gotland till ytan, Älvdalen 2,5 gånger Gotlands yta. USA ges också möjlighet att agera utanför baserna om de finner att basernas säkerhet skulle kräva det.

I artikel 4 kan man läsa om förhandslagring av försvarsutrustning m.m. Noteras bör betoningen på försvar. Den som har formulerat avtalet vill tydligen att det ska uppfattas som om Sverige skyddas om de amerikanska styrkorna får förhandslagra sina vapensystem på svenskt territorium. I realiteten ökar krigshoten katastrofalt.

Hade vi nöjt som med ”bara” ett Natomedlemskap så hade vi haft en teoretisk chans att själva få bestämma hur vi vill bidra i en upptrappad krigssituation. Syftet med DCA-avtalet påstås vara att ”delta i gemensamma försvarsinsatser” och tillsammans med USA stärka vår ”kollektiva förmåga att stå emot väpnade angrepp”.

Försvarsministern utgår således ifrån att Sverige är ett kollektiv med USA. I en situation där USA globalt sett är på nedgång och blir alltmer isolerat från 7/8 av övriga världen väljer Sveriges regering att ingå en nära militär allians med en kroniskt konfliktskapande nation, USA. Det verkar som om statsrådet Pål Jonson inte ens kan sin krigshistoria.

USA har inte försvarat amerikanska landområden sedan andra världskriget men USA har startat otaliga anfallskrig sedan andra världskriget, ofta mot försvarslösa länder. Jag tänker närmast på anfallskrig såsom:

Vietnam 1965: Miljoner människor, mest civila dog.

Irak 1999: Första Gulfkriget.

Irak 2003: Andra Gulfkriget – som byggde på lögnen om massförstörelsevapen. Diktatorn ville sälja olja i EUR i stället för i dollar.

Jugoslavien 1999: USA och Nato började oprovocerat terrorbomba Jugoslavien 1999. Bl.a. bombade man den kinesiska ambassaden.

Syrien 2011: USA och Nato började kriget mot Syrien 2011 men redan 2006 planerade USA regimskifte i Syrien. USA ockuperar idag Syriens oljefält.

Libyen 2011: NATO påbörjade sitt ”humanitära” ’Responsibility to Protect’ krig med bombningar den 19 mars. NATO bombade därefter Libyen urskillningslöst under sju månader. Libyen planerade att sälja sin olja för guld i stället för i dollar. Sverige deltog stolt med spaningsplan från SAAB. Efter kriget kollapsade Libyens styresskick och man införde slavhandel. USA ockuperar idag 1/3 av Libyen - där oljan finns.

Yemen 2015: den Saudi-ledda koalitionen som stöttades av USA påbörjade luftanfallet mot Huthi-befolkningen 25 mars 2015. Striderna pågår fortfarande. Saudierna vill åt Yemens olja. Hur kan USA stötta det? Stöttar Sverige det?

Frågan är om inte Nato rent av blivit ett verktyg för USAs aggressiva krigspolitik.

Vi är nu i en situation där USA/Nato för varje dag närmar sig en storkonflikt om Ukraina. Är inte då DCA-avtalet särskilt illa övervägt? Pål Jonson tycks blunda för att detta avtal dramatiskt ökar Sveriges risk att dras in i ett möjligt kommande krig mot världens ledande kärnvapenmakt Ryssland?

Kriget i Ukraina visar att USA idag saknar försvar mot flera ryska raketvapen som kan bära kärnladdningar. En försvarsallians med USA ger oss inget skydd mot ryska robotar.

Sveriges försvarsminister tycks på allvar tro att det går att vinna över Ryssland utan att kärnvapen kommer att användas vilket då kan leda till ett slut för vår civilisation, så som vi känner den. Försvarsministern poängterade tydligt att det är varje lands fulla rätt att välja själv. Frågan är då hur många i Sverige som skulle byta sina barns liv mot rätten till ett utvidgat Nato. Kanske har försvarsministern några egna barn som han gärna slänger på krigsbrasan för att till varje pris hävda sin rätt på just den punkten. Jag har det inte!

USA och Europa pratar om krig som ett i raden eller nästan som en lek med tennsoldater. Ryssland ser hoten mot sitt territorium, på grund av Natoutvidgningen, som ett existentiellt hot vilket har upprepats gång på gång sedan 2007.

Det är tydligen självklart för den svenska regeringen att Nato till varje pris ska kunna expandera, ända in på ryska knuten, även om priset är hundratusentals liv där även svenska liv läggs på offerbrasan. Ingen tycks bry sig om att det nu är våra söner och döttrar som står på tur att slaktas, d.v.s. dö eller lemlästas, på samma sätt som en halv miljon ukrainska soldater har offrats för Natoutvidgningen.

Vad är det dessa tidningar vill dölja? Kan det vara fredsfördraget som förhandlades fram under ledning av Israels dåvarande premiärminister Naftali Bennet bara en månad efter krigsutbrottet 2022. Avtalet hann aldrig skrivas under av Zelenskyj och Putin innan det plötsligt revs upp genom intervention från USA med Storbritanniens premiärminister Boris Johnson som budbärare.

Hur hänger förresten detta ihop med Sveriges utrikesdeklaration där man hävdar att: Rysslands mål med kriget är att återskapa ett imperium och med våld omkullkasta den europeiska säkerhetsordningen.

Är inte detta försök till fredsavtal snarare ett bevis på den exakta motsatsen? Var är diplomatin och försök till fredslösning.

Övriga länder i Europa måste nu, genom diplomati, sträva efter att återskapa normala relationer med vårt grannland Ryssland för att få stopp på det fruktansvärda dödandet, i stället för att bidra till att få igång ett storkrig. Väljer vi krigsvägen kommer det inte bli mycket kvar av Ukraina. Vi går mot ett ödelagt Europa och med risk för någonting ännu värre - ett globalt kärnvapenkrig med miljarder spillda människoliv.

Till och med Påven vädjar om fredsförhandlingar när han säger:

När du ser att du är besegrad, att det inte går bra, måste du ha modet att förhandla.

Sedan intervjun spelades in har Turkiets president erbjudit sig att vara värd för ett möte mellan Ukraina och Ryssland för att få slut på kriget. Varför stöttar inte Sverige detta försök till fredsförhandling? Har Sverige rent av helt lämnat sin tidigare befästa roll som fredsmäklare i världen?

USA är nu indraget i ett fullmaktskrig med Ryssland som ingendera sida har råd att förlora. Ett krig utan något slut i sikte och ett krig med det enda säkra utfallet att Ukraina kommer att förstöras. Det finns idag åtskilliga NATO länder som valt att inte blanda sig i Ukrainakriget som ju i slutändan är en konflikt mellan USA och Ryssland.

Med DCA-avtalet kommer det att i det närmaste bli omöjligt för Sverige att stå utanför en upptrappad konflikt mellan de två stormakterna.

Jacques Baud, Nato-rådgivare och överste i den schweiziska armen skriver i sin bok, operation Z, från 2022 på sidan 32:

Det är lustigt att Sverige och Finland inte tycks ha förstått att just dom, i händelse av krig, kan bli de första som angrips med kärnvapen, i förebyggande syfte.

En lång rad experter från många olika länder delar idag samma bild:

Man hade hoppats att försvarsministern hade följt personer som professor Jeffrey Sachs, bland annat känd som specialistrådgivare för FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon fram till 2006 och rådgivare till en lång rad länders regeringar. Ytterligare perspektiv på Ryssland/Ukraina konflikten kunde försvarsministern fått genom att lyssna på professor Johan Mearsheimer, mycket känd professor i statsvetenskap från Universitetet i Chicago, eller varför inte Ray McGovern, f.d. CIA. Det finns väldigt många experter, inte minst från USA men även i Sverige, som är överens om att Ryssland bär ansvaret för kriget i Ukraina men kriget har provocerats fram under en två decennier lång Nato-utvidgning och EU-utvidgning. Vi är nu i ett extremt farligt läge eftersom Ryssland helt enkelt inte accepterar Nato inpå knuten med risk för kärnvapen nära sin 200 mil långa landgräns mot Ukraina. På samma sätt accepterade inte USA kärnvapen på Kuba på 60-talet. Ej heller skulle USA acceptera att Kina gavs möjlighet att placera kärnvapen eller andra vapen i Kanada eller Mexico på gränsen till USA.

Om man läst gymnasiets historia om alliansbyggandet och provokationerna inför första världskrigets utbrott så borde man förstå att Sveriges provocerande agerande kan vara förödande för Sverige? Att låta USA ha tillgång till svenska militära anläggningar är provocerande – det borde även försvarsministern ha vett att förstå. Frågan är om han är bredd att ta konsekvenserna?