Digital vandring i Sickla gruva

Digital vandring i Sickla gruva


Kommun: Nacka

Tillgänglighet: Digital vandring

Besöksmålstyp: Industri­historia

Närmaste SL-hållplats: Marcusplatsen (Nacka)

En mörk gruvgång.

Sickla provgruva. Fotograf: Eva Larsson.

Stockholms läns museum vill göra platser i länet mer tillgängliga. Därför har vi producerat filmer i 360-gradersteknik. Här kan du tillsammans med vår bebyggelseantikvarie och guide Stina Hagelqvist besöka platser du annars inte kunde besöka. Genom tid och rum kan du ta del av vårt kulturarv och få en förståelse för varför bland annat vår samtid ser ut som den gör idag.

Välkomna till Sickla gruva. Under flera års tid har Stockholms läns museum haft visningar av gruvan tillsammans med Nacka kommun, Atrium Ljungberg och Atlas Copco. Men nu tar vi med er på en digital 360-gradersutflykt i stället.

Vår guide heter Eva Larsson, bebyggelseantikvarie på Stockholms läns museum.

Filmad av Erik Lindeberg, Film Stockholm. Producerad av Stockholms läns museum och Film Stockholm med stöd från Länsstyrelsen Stockholm.

Svårtillgängliga platser: Gruvan under Sickla – 360 grader. Filmspelare i Youtube.

Textning av filmen om gruvan under Sickla

Nu befinner vi oss centralt i Sickla köpkvarter i Nacka. Markusplatsen som vi står på var navet i en industrianläggning med en mer än 120-årig historia, från aktiebolaget Diesels motorer till dagens Atlas Copco och Epiroc.

(Foto på Diesels Motorer med anställda) Historien bakom området och gruvan börjar med aktiebolaget Diesels motorer.

(Foto på en verkstad) Motorerna tillverkades från starten 1898 i en numera riven fabrik bakom nuvarande Dieselverkstaden.

(Foto på nya monteringshallen 1912 och 1920) Den stora och populära produkten blev dieselmotorer för fartyg. Och redan efter några år behövdes en större verkstad.

(Foto på Roald Amundsen och foto på Polardiesel) 1911 fick AB Diesel tillverka motorn till Roald Amundsens polarfartyg Fram. Och när Amundsen vann racet till Sydpolen blev Polardieslarna från Sickla världsberömda.

(Foto på borrning 1910-tal och foto på Atlas tåglogo och Atlas Kompressor) En bit in på 1900-talet började man intressera sig för gruvdrift och utrustning för bergborrning. Då behövdes kunskaper om pneumatik – luftdrivna maskiner. Det kunde tågtillverkaren Atlas i Vasastan som bland annat tillverkade kompressorer – som den här från 1916.

(Foto på verkstadsgården 1938) 1917 slogs företagen ihop till aktiebolaget Atlas Diesel. Bergknallarna ovan mark räckte inte långt för test av borrmaskiner. 1938 började man spränga sig ner i berget från Markusplatsen.

Trappan leder ner till den första delen av gruvanläggningen.

Det första och äldsta bergrummet vi kommer till skapades som ett skyddsrum.

Nästa trappa tar oss ner till den äldsta gången, eller orten, till själva testanläggningen.

Här står en gammal borrmaskin, en knämatare.

Alger, mossor och ormbunkar överlever av enbart ljuset från lysrören.

(Inne i testanläggningen) Vi går nu in i de äldsta delarna av gruvan och här är vi 20 meter under mark.

Här i den ursprungliga testanläggningen är det ett virrvarr av gamla orter.

Berget är så kallad Stockholmsgranit, dvs mest gnejs. Det är hårt berg och utmärkt att testa borrmaskiner i.

(Foto på gruvan ca 1950 och foto på knämatare och Reklamblad) Under 1930-talet utvecklades knämataren här i Sickla. Den marknadsfördes som ”den svenska metoden” – en bergborrmaskin hanterad av en person – flexibelt och praktiskt i trånga utrymmen.

I de gamla orterna syns spåren tydligt av testborrningarna. Borrhålen sitter tätt och är inte bortsprängda, nåt som visar att det inte handlar om normal gruvdrift. Det enda som producerats här är sprängsten och borrkax – stenpulvret som blir när man borrar.

Det fanns flera vertikala schakt med hissar för både persontransporter och för att hissa ner maskiner och ta ut sprängsten.

En del av orterna är numera avstängda på grund av rasrisk.

Ett gammalt gruvkontor finns bevarat lite hemligt bland de gamla orterna.

Gamla Bettan här är en skrotningslastbil. Pansarplåten på flaket skyddar den som står och skrotar – då man med spett knackar ner löst sittande sten efter sprängningen – ett av de mer farliga jobben.

Droppandet är regnvatten som letar sig ner genom berget, efter ungefär en vecka.

På 20-metersnivån görs inte längre provborrningar. Den gamla A-orten från 1940-talet övergår i nyare och större orter. Anläggningen växte när det behövdes mer yta för testborrning och för att få plats med moderna borriggar och lastare.

Från marknivån går numera en lång ramp som kan ta stora transporter ner till 40 meter under mark – där testningen sker idag.

Vi rör oss ner mot 40 metersnivån.

Idag används gruvan främst för att testa nya borriggar före leverans.

Till slut har det blivit 3 km orter under mark. Minus 45 meter är så långt ner vi kommer idag.